Jag upplevde en sensation jag aldrig upplevt förut efter att jag kommit ungefär 15 km och jag rundade Poseidon. Sensationen kan beskrivas med en avdomning av benen där det börjar med att fötterna känns platta och nednötta. Sedan är det som att den främre lårmuskeln blir så spänd att alla andra känslor inte kommer fram. Det blir svårt att längre steg då benen blir stela och det är nästan som att allt under höften kopplas ifrån kroppen. Mina armar och ben förblev väldigt rörliga och mjuka vilket gjorde en intressant kontrast då jag kunde veva som en dåre med händerna men benen gick i samma hastighet. Jag undkom som tur nog rygg, mag och vad smärtor. Om jag ska komma med ett tips som jag under hela loppet så är det, som jag kallar det, att "springa med värdighet". Vilket syftar på att aldrig låta sig själv svikta med ryggen utan förbli helt rak i ryggen. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg i sig själv om varför man ALDRIG ska sjunka ihop och springa stirrandes ner i marken, men det vänta till framtiden. Jag kom runt på 2 timmar och 49 minuter, ingen mega bra tid men för någon som aldrig sprungit 21 km förut och för första Göteborgsvarvet kan jag säga att jag är stolt! Trots allt, jag sprang inte för tidens skull utan jag sprang det för min egna skull och för att jag gjorde det tillsammans med familjen.Detta har definitivt blivit något jag kommer göra nästa år och förhoppningsvis många år fram över.
